Beskrivning
“Så står man där med en gammal resväska i ena handen och en domuskasse i den andra. Deporterad från Norrland av arbetsförmedlingen. Det blåser kallt på perrongen, rått och fuktigt, det är den 25 januari 1974 på Trelleborgs järnvägsstation.
Jag ska börja jobba på Trelleborgs Gummifabrik. efter många om och men så jobbar jag på blandningsavdelningen. Det är den 20 april. Här är man tvungen att leva med skiten. Och så kommer måndag, lika trög och djävlig som andra dar, alla är lika. Klockan är kvart över sex på morgonen – hälften människor och hälften maskiner. Sakta börjar mina trötta lemmar komma igång bland röken, bullret och smutsen. Här skrattas inte kvart över sex på morgonen.
En efter en kommer blandningarna. Det tar aldrig slut. Inte heller röken som sätter sig i lungorna, smutsen som tränger djupare och djupare in var timme som går. Under en 10-årsperiod har skiten gått in i själ och hjärta. Då finns ingen återvändo, då sitter man fast i skiten.
Och så en dag, som inte var lik andra. En lista går runt bland jobbarna. Nu måste något hända. Nästan alla skriver på listan! Det känns skönt. Nu skall dom äntligen få se på faen och skiten som vi tvingas jobba i. Nu måste dom komma ner på golvet och lyssna på oss. T ex det viktigaste kravet – 2:50 kronor mer i timmen. Det är helt rimligt i proportion till höjda hyror och höjda matpriser. Men vad gör ‘Gummit’?
Dom vill inte ge med sig! Dom vill inte lyssna på oss. Arbetarna skall tryckas ner i skiten. Arbetarna skall vara glada och nöjda med sin enkla lott. Och framför allt skall vi hålla käft.
Håll käft! Detta är tydligen Trelleborgs Gummifabriks valspråk.”
Jan Nilsson
Blandningsavdelningen