Beskrivning
“Denna analys vill visa ur vilka samhälleliga, politiska och socialpsykologiska förhållanden auktoritära och fascistiska tendenser brutit fram i Tyskland efter nederlaget 1918, tendenser som 1933 krossade Weimarrepubliken. Författaren undersöker orsakerna till att dessa tendenser levt vidare efter det nya nederlaget 1945 och under de senaste åren utvecklats till ett akut hot mot den demokratiska rättsstaten.
Författaren går dock mycket längre. Han analyserar nyfascismens rötter i storfinansen, i ämbetsmannakåren “the establishment”, hos militären och polisen etc., inte bara i Västtyskland utan på det globalt ideologiska planet. hans slutsatser får därmed en prägel av allmängiltighet. Icke minst i en tid då ordet fascism används i de mest skiftande sammanhang, som ett diffust skällsord, är författarens klara avgränsning och analys av själva begreppet fascism av icke obetydligt värde.
Reinhard Kühnl tjänstgör sedan några år som assistent till professor Wolfgang Abendrofth vid institutet för politisk vetenskap vid universitetet i Marburg. Han tillhör alltså den på senare tid så bekanta Marburgskolan vilken i förbundsrepubliken närmast företräder den vetenskapligt inriktade grenen av “den nya vänstern”.”
