Beskrivning
Simone de Beauvoir var själva urtypen för en kvinnlig intellektuell. Hon levde ett fritt liv, hade en berömd älskare i Jean-Paul Sartre och därtill ett fritt kärleksliv. Kvinnor över hela världen beundrade henne och det idealiska paret Sartre/Beauvoir. Beauvoirs senare skrifter och brevväxlingen mellan de båda har emellertid avslöjat att allt inte var så perfekt och att Beauvoir inte alltid var så lycklig med Sartre. Hon blev ofta deprimerad och plågades av svartsjuka. Den frihet hon och Sartre omhuldade hade ett högt pris.
I sin bok om Simone de Beauvoir kombinerar Toril Moi sociologi, psykoanalys och textteori till vad Pierre Bourdieu kallar en social psykoanalys. Resultatet är djärvt och provokativt – i synnerhet som hennes ämne är en så självbiografisk orienterad författare som Beauvoir. Toril Moi bryter upp såväl våra fördomar om Beauvoir som författarinnans egen självförståelse. Hon blottlägger de mekanismer som fick Beauvoir att underordna sig en frihet som inte var hennes och som än idag förleder oss att tro att hon – åtminstone hon – verkligen var fri. Moi visar kort sagt hur Simone de Beauvoir formades som kvinnlig intellektuell av de sociala patriarkala villkor inom vilka hon arbetade, men samtidigt klarlägger hon hur Beauvoir just utifrån sin position som intellektuell kvinna förmådde ifrågasätta dessa villkor.
