Beskrivning
Jasminmannen (1965-67) är en av litteraturhistoriens största psykosskildringar. I klar och registrerande prosa skildrar Zürn djup depression och visionär galenskap, förvirrat kringflackande och vistelser på olika mentalsjukhus. Trots det distanserade språket blir resultatet en sjukdomsskildring som smyger sig på läsaren. Samma stil utmärker kortromanen Mörk vår (1967) som, också den med självbiografiska drag, skildrar ett barns uppvaknande till kärlek och sexualitet. Liksom i Jasminmannen är i Mörk vår det lustfyllda förknippat med det smärtsamma: sexualiteten har destruktiva drag. Kärleken är rutten och ska snart dö.
