Beskrivning
Vilken revolutionär känner väl icke Louise Michel? Hon är död, och dock är hon mer levande än de flesta av de levande! Hon lever i de revolutionära traditionerna och i de förtrycktas hjärtan. Som en fyrbåk över haven reser hon sig över tiden och historien, ett flammande exempel för alla tiders revolutionärer. Hon var uppoffrande till självuppgivelse, och hon var sin sak hängiven till den religiösa fanatismens yttersta gräns. Ibsens sats: ”Vad du är, var fullt och helt, icke styckevis och delt” kan aldrig levandegöras på ett fullkomligare sätt än Louise Michel gjort det. Hos henne fanns det ingenting som ens hade skuggan av kompromiss. Så sammansatt hon än var, var hennes livsföring så rätlinig, som det kortaste streck mellan tvenne punkter.
En sådan trofasthet mot idéer och åskådning är icke blott sällsynt, den är nästan enastående. Som den ”röda jungfrun” lever hon beundrad i alla revolutionärers sinnen och som den ”goda Louise” har hon en helgad plats i alla fattiga och förtrycktas hjärtan. Bourgeoisiens historieskrivare ha förgäves sökt att kasta smus på hennes minne. De trodde sig kunde avfärda henne som ”petrolösen”, men hennes karaktär och hennes andes storhet lever stolt över alla dessa betalda ”historieskrivares” småsinthet och hämndgirighet.
