Beskrivning
De tre Mariornas bok är både ett kollektivt och ett individuellt verk, både en skönlitterär bok och ett debattinlägg. I berättelser, brev, dikter, essäer och manifest skildras kvinnornas situation, främst i Portugal men också västerlandet i allmänhet. den avslöjar både det patriarkaliska systemet och männen som individer.
Huvudtemat är kvinnornas “instängdhet” och den litterära utgångspunkten har de tre författarna funnit i den franska 1600-talsklassikern Lettres portugaises (Portugisiska brev).
Den innehåller fem kärleksbrev som påstås vara skrivna av en portugisisk nunna till en fransk officer, som hade förfört och övergivit henne. På 1600-talet representerades “instängdheten” av klostret. Idag är det samhällets konventioner, inte minst idealiseringen av moderskapet, som är ett maskerat slaveri, men också kvinnans egen undergivenhet som “stänger in henne”.
De tre Mariorna är alla etablerade författare. Maria Velho Da Costa och Maria Isabel Barreno är främst romanförfattare medan Maria Teresa Horta gjort sig känd som poet. När boken kom ut i Portugal 1972, arresterades de tre Mariorna och ställdes inför rätta. Rättegången väckte stort uppseende världen runt och föranledde starka protester.
