Beskrivning
Den som inte undersökt har ingen talan, ropade de gamla maoisterna. Och visst tusan hade de rätt. När vänstern glidit iväg utanför kartan, försvunnit i svulstig propaganda, ortodoxa dogmer, snäva teoretiska byggen eller meningslöst tyckande har undersökningen alltid varit kompassen som lett oss på rätt kurs igen. Genom att systematiskt beskriva våra erfarenheter, på våra arbetsplatser och i våra vardagsliv, synliggörs de strukturer och de motsättningar vi måste utgå ifrån.
Bara vi utgår från våra erfarenheter så kan vi inte hamna fel. Eller? Är det verkligen så enkelt? Räcker det att sätta ord på de maktstrukturer vi upplever för att förändra situationen? Är våra upplevelser verkligen delade med andra? Riskerar vi att hamna i en position där alla bara kan tala utifrån sig själva, med erfarenhet av ”sitt förtryck”, reducerade till en position i en privilegiehierarki?
Det här numret handlar om militanta undersökningar. Militanta i bemärkelsen aktivistiska och deltagande. Det handlar om självundersökningar, men även om hur vi går bortom ”självet” i undersökningarna och hittar ett ”vi” – delade erfarenheter. Att undersöka maktstrukturer och kapitalismens dominans kräver att vi både utgår från oss själva – men också kan stiga utanför oss själva och tillsammans pussla upp en helhetsbild.
Militanta undersökningens syfte är inte att förstå eller beskriva, dess syfte är inte att sätta ord eller synliggöra. Målet är att förändra. Undersökningen är bara ett moment i ett organisatoriskt arbete, att lyfta – ofta osynliga och isolerade – praktiker och hjälpa dem uppnå kollektiva sammanhang. I det steget blir det personliga politiskt.
De militanta undersökningarna i detta nummer skiljer sig åt i form, subjekt och innehåll. Det är flyktingar som berättar sina flyktberättelser om hur de i praktiken undergrävt Fort Europas murar, kvinnogrupper som samlas för genom att diskutera sina personliga erfarenheter nå ett kollektivt medvetandehöjande, fackliga verkstäder och arbetsplatsberättelser hur man undandrar sig chefens styrning, om hur berättande underifrån i subversiva salonger kan utmana maktens tolkningsföreträde, undersökningar om hur vår lydighet utformas, undersökningar där kulturen avkläder kommunala byråkratins maktutövning och demokratiska fasad. Och många fler metoder, berättelser, kamper i det lilla och stora. Som alla har det gemensamma att de undersöker för att förändra.
Därigenom har vi inte bara rätt att tala. Utan även att kämpa.
