Beskrivning
“Nu får det fan ta mig vara slut med det dom håller på med, dom där Blumsztajn och Sztajn och vad dom heter!” utbrast förste sekreteraren i Polens socialistiska ungdomsförbund, när Seweryn Blumsztajn och hans kamrater i studentrörelsen 1967 anklagade regimen för att ha svikit sina löften om reformer.
Men trots ihärdiga försök lyckades man inte tysta kritikerna. Redan under skoltiden var Blumsztajn med i den kommunistiska scoutrörelsen. Has erfarenheter därifrån gjorde honom alltmer kritisk mot makthavarna och han har sedan ägnat hela sitt liv åt att bekämpa dem. Tidigt blev han en av förgrundsfigurerna inom KOR och senare aktiv inom Solidarność.
Hur lyckas man framställa en tidning utan att polisen lägger beslag på upplagan? Hur får man motståndarna att framstå som fårskallar i debatter som de själva ordnat? Det är en sorts motståndets praktik, ett stycke polsk efterkrigshistoria som Blumsztajn målar upp i en mycklet personlig stil. Full av självironi och svart humor.
